Genom huvudpersonens inre monolog får läsaren följa den femtonårige minröjaren Min lycka, som efter en minexplosion har förlorat kontakten med sin pluton, på hans lyriska, hemska, men ändå storartade resa genom det krigshärjade, mardrömslika landskapet. Nattens sång är en förkrossande skildring av en pojke som håller fast vid resterna av sin oskuldsfullhet under ett krig som obevekligt gör allt för att slita sönder den. Tematiskt påminner den om Cormac McCarthys Vägen, men fasan är starkare eftersom den är förankrad i verkliga, samtida händelser. Med Nattens sång visar Abani än en gång varför han är en av de viktigaste nya författarna från Afrika.