OBS! Nyöversättning!

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman (1860 – 1935) väcker frågor om makt och maktlöshet, om familj och könsroller, om över- och underordning, om normalitet och avvikelse, om galenskap och frihet.
Det är en suggestiv skildring av att glida in i en psykos, och det är svårt att värja sig mot känslan av växande katastrof och hotande undergång. Efter hand växer emellertid något annat fram, något mer än en skakande sjukdomsbeskrivning.