Är du intresserad av historia, religion och vacker natur? Vandra ut i världsarvstrakterna i Bohuslän! Här finns tusentals skepp, tillbedjare, sköldar, spiraler och andra gåtfulla gestalter i bergen. På några få platser finns även, den idag så kontroversiella symbolen, hakkorset/svastikan. Symbolen som ofta kallas för arisk symbol och som därmed vanligen okritiskt artikuleras som en rasistisk symbol.

För att förstå huruvida «svastikan är en arisk symbol» måste man ju dock först veta vad ordet arier betyder. En diskursanalys visar att arier har skiftat betydelseinnehåll de senaste seklerna. Enligt diskursanalysens termer kan man säga att arierns identitet har varit en kedja med olika berlocker. Under tidigare delen av 1800-talet var den en länk med religiösa tecken, under senare delen av 1800-talet /större delen av 1900-talet var berlockerna på länken plockade ur politikens och darwinismens diskurser. Marxistiska beskrivningar av hur «det kommunistiska spöket hemsöker Europa», reproducerades i Marija Gimbutas och Gordon Childes beskrivningar av hur fysiskt överlägsna arier från Ryssland ödelade jordbrukskulturen i Syd och Östeuropa. Berlockerna på arierlänken, som under 1900-talet var darwinismens och revolutionens krigare och yxor, byttes under 1990-talet ut mot de marknadsekonomiska berlockerna; handel, agrarekonomi och naturkatastrofer. Gemensamt för seklernas olika teorier är att arier alltid har betytt «talare av den indoeuropeiska språkgruppen».

En diskursanalys av svastikamotivet bland Bohusläns hällristningar visar att svastikan här aldrig förekommer ensam, utan alltid i en grupp, och att den alltid har ett nära avstånd (en s.k. fixering) till boskap. Och just boskap är ett viktigt inslag i de olika teorierna om arierna. 1926 beskriver arkeologen Gordon Childe jordbrukarna i Sydeuropa som ett ointelligent passivt kollektiv, och som sådant nödvändigt för arisk framgång, då den «lata bondemängden i Sydeuropa» kunde fungera som kuvbar massa för de fysiskt överlägsna arierna från Norden och Ryssland. 1991 däremot, beskriver arkeologen Colin Renfrew utifrån C14 analyser av grödor, hur jordbrukarna själva spred det indoeuropeiska språket ut över Europa, med start i nuv. Turkiet ca. 6000 f. Kr. Den nya agrarekonomin ökade överlevnadsstatistiken med 5000%, vilket medförde en befolkningsökning, som gjorde att jordbrukarna flyttade och under fredliga former spred den nya ekonomin och tankarna, orden och språket bakom det - det indoeuropeiska språket - från Anatolien och upp över Europa.
Religionsforskaren George Feuerstein, menar att redan tecknen på Induscivilisationens handelssigill, på vilka bl.a svastikan användes, ca. 2400 f.Kr, var en indoeuropeisk skrift. Arkeolog Marija Gimbutas, som själv flydde kommunismen under 1900-talet, menar att svastikan användes i en förindoeuropeisk kultur på Balkan redan ca. 6000 f.Kr. Och att denna kultur jagades undan till den minoiska övärlden när arierna från nuv. Ryssland belägrade Europa årtusendena därpå. Oavsett var svastikans ursprung är visar hällristningarna i Bohuslän på kontakt med en civiliserad värld. Ev. transformerar antika ideal Åbys hällristningsdiskurs, där en konstnärlig utveckling mot norra Europas första centralperspektiv kan ses.
1926 menar arkeologen Oscar Almgren att de skandinaviska hällristningana är en mix av orientaliska och indogermanska motiv, men att hästen som drar solen är ett indoeuropeiskt motiv. I Svarteborg ser svastikan ut att dras av två hästar. På arkaisk keramik, med motiv föreställande gudinnekulten, förekommer ett avhugget, offrat tjurhuvud intill svastikan. Samtliga svastikor från bronsåldern i Bohuslän har en relation till boskap. Är då svastikan bland Bohusläns hällristningar reproducerad från en matriarkalisk, på Kreta, kvardröjande förindoeuropeisk kultur, eller är den en indoeuropeisk - s.k. arisk symbol?