Under 1800-talets andra hälft skedde omvälvande förändringar inom svensk psykiatri och sinnessjukvård. Psykiatrin etablerades som medicinsk disciplin samtidigt som den institutionella vården hastigt expanderade och allt fler människor togs in på statliga hospital. Denna process var resultatet av ett möte mellan lokalsamhället och psykiatrin.

Icke som en annan människa skildrar hur föreställningar om psykisk sjukdom växte fram i mötet mellan psykiatrin och lokalsamhället under andra hälften av 1800-talet. Undersökningen bygger på ett rikt källmaterial och lyfter fram hur psykisk sjukdom definierades och avgränsades i den vetenskapliga psykiatrin, i den kliniska praktiken och i lokalsamhället. I kontakten mellan den sjukas omgivning och hospitalsläkaren skedde ett utbyte av perspektiv och värderingar som i sin tur genererade nya förståelser, nya attityder. Sjukdomsbilder formades i interaktionen mellan läkare och lekmän, i skärningspunkten mellan vetenskap och samhälle.

Hur psykisk sjukdom avgränsas, tolkas och behandlas skiljer sig åt mellan olika tidsperioder, mellan olika kulturer. Ideal, förväntningar och normer spelar stor roll för vår uppfattning av sjukdom och hälsa. Det historiska perspektivet synliggör hur gränserna förflyttas, hur sjukdomsdefinitioner förhandlas fram och förkastas i kontinuerlig interaktion mellan människor lekmän såväl som läkare.

Cecilia Riving (f. 1977) är verksam som historiker vid Lunds universitet. Icke som en annan människa är hennes doktorsavhandling.