Bo Carpelan fullföljer i Nya dikter linjen från Den svala dagen - att skriva mångtydigt på ett så klart och enkelt sätt som möjligt. Han nämner som en förebild den skenbara enkelhet som de gamla kinesiska och japanska diktarna nådde fram till. Men Carpelan är själv sedan länge en mästare i ögonblickets estetik, i förmågan att koncentrera tid, känsla, stämning. Förgängelsemotivet är närvarande i många av dikterna, men som Horace Engdahl skriver i Det förgrenade ljuset. En bok om Bo Carpelan och hans diktning 2006 är förgängelsekänslan hos Carpelan förenad med närvaro och öppenhet: "När en dikt av Carpelan ger sken av att undervisa om livets korthet, har den i verkligheten gjort oss vakna för den levande timmens friskhet"

Bo Carpelan och hans franska översättare Pierre Grouix tilldelades i mars i Strasbourg det förnämliga europeiska litteraturpriset, Le Prix Européen de Littérature 2007.