Oväder över Lerslöv är författarens sjätte skröna, som tillsammans med Carl O Anderssons tidigare böcker har bildar en särskild värld befolkad av författarens märkvärdiga personager. Boken består nästan uteslutande av lögn och förbannad dikt. Men bara nästan. Ett par av de personer som omnämns i boken, ståtar med sina rätta namn, eller öknamn. De utsätts inte för smälek eller negativa omdömen men läsare från trakten känner igen dem. Huvudpersonerna, däremot, är helt fiktiva personer. En ren och skär skröna, men historien kunde gott vara sanning. Det är en berättelse som gott kunde vara lögn, men som är ren sanning. Den senaste meningen skriven enbart i uppsåt att förvilla läsarna. ?För hur oanständig är inte den nakna sanningen, och hur anständig är inte den rena lögnen.? (Fritt efter Ruth Greiber). En trovärdig lögn bör hållas så nära sanningen som möjligt. Den får då något att stödja sig emot. Eller för att tala med Fjodor Dostojevskij: ?För att göra sanningen sannolikare, måste man absolut blanda i lite lögn.? Oväder över Lerslöv utspelar sig under krigsåren, och handlar om en kamp mellan två personer. En jovialisk men listig torpare och en desillusionerad landsfiskal, som ser kriminalitet och korruption överallt och likt Don Quijote de la Mancha slåss mot sina väderkvarnar.