Carl-Magnus Fogelholm var nyfiken på författaren och aktivisten Konni Zilliacus, som levde åren 1855 – 1924. Berättelsen om Konni Zilliacus löper samtidigt med de viktigaste politiska händelserna i Finland och i Ryssland med största fokus på den första ofärdsperioden 1899 - 1905. Konni Zilliacus och aktivisternas arbete för att lösgöra Finland från Ryssland kunde idag, 100 år efter landets självständighet, vara mycket mera känt. Huvudpersonen Konni Zilliacus eller KZ som han ibland signerade sina artiklar med, var författarens mors farfar.

Konni Zilliacus’ renommé inom den egna släkten har ända till våra dagar varit förknippad med varierande omdömen. Hans rykte är inte fläckfritt. Man har till och med använt uttrycket persona non grata om honom inom släkten. Den beteckningen härrör väl främst från att han år 1889 plötsligt lämnade sin familj, hustru och barn, och började ett nytt liv i Amerika.

Minnet av Konni Zilliacus är också förknippat med välmotiverad respekt hos många. Den politiska roll han kom att spela under vårt lands frigörelsekamp är allmänt erkänd bland historiker. Med en visionär blick förutsåg han tsardömets fall långt tidigare än de flesta i hans omgivning.

Konni Zilliacus var i första hand en politisk realist som tidigt insåg att Finland inte kommer att kunna utvecklas i en fri västerländsk demokratisk ordning så länge landet styrs av en mer eller mindre despotisk rysk regering med en svag kejsare. Hans andra anlag härrör från hans författarskap med historiska analyser. Han utmärkte sig också som journalist i olika tidskrifter.

Mest känd blev Konni Zilliacus för roll som aktivistledare under den första ofärdstiden 1899 - 1905. Under den här tiden då han mestadels var landsförvisad, utgav han tidskriften Fria Ord, organiserade revolutionskonferenser, grundade Finska aktiva motståndspartiet och inledde samarbete med den japanska underrättelsetjänsten. Hans mest uppseendeväckande politiska aktion, den så kallade Graftonaffären, var då han försökte smuggla stora mängder vapen till ryska arbetare i S:t Petersburg i avsikten att starta den första ryska revolutionen hösten 1905.

Man kan inte förstå Konni Zilliacus karriär eller honom som människa, utan att föreställa sig det äventyrliga liv han levde utomlands under åren 1889 - 1898. Åren ändrade hans tillvaro från ung lovande jurist, familjefar, godsägare och medlem i Helsingfors societeten till den världsresenär, äventyrare, skriftställare, opportunist och politiskt aktiva nationalist. Den dagliga kampen för levebrödet, bland annat som "chief of camp" i Latinamerika och journalist i Chicago och en drygt tvåårig vistelse i Japan, gav honom en sällsynt internationell överblick.

Folkbeväpningsförbundet Voima, Konnis skötebarn, som aktivisterna grundade hösten 1905, gav modell åt studenter och ungdomar från landsorten att år 1914 bilda den motståndsrörelse riktad mot Ryssland som följande år omformades till jägarrörelsen. Tre år senare blev den genom de vita skyddskårerna kärnan i Finlands armé.

Genom boken försöker författaren också svara på följande frågor:
- Vad innebar det att vara aktivist under Finlands ofärdstid 1899 - 1917?
- Vilken roll spelade aktivismen i kampen mot den tilltagande förryskningen av Finland och hur framgångsrikt var aktivisternas motståndsarbete?
- Vilka motiv och karaktärsdrag låg bakom dessa aktivister?
- Hur skilde sig aktivisterna från det passiva motståndets män och kvinnor?
- Varför utsatte sig finländska, mestadels svenskspråkiga yngre akademiker och konstnärer för den otacksamma uppgiften att göra motstånd mot förryskningen?
- Och till slut en svår fråga, kunde terrorismen, kopplad till aktivismen under de första ofärdsåren, försvaras i den politiska kampen?