Detta är en trösterik bok om livets bräcklighet och kärlekens försonande kraft. Ibland inträffar händelser som berövar oss känslan av att vara levande. Vilka vägar finns till lindring och kan man finna lycka efter en svår förlust? Vad innebär det att vara fullt levande? Carl-Magnus Stolt belyser dessa frågor med utgångspunkt i möten han haft som läkare med patienter vars öden gjort starka intryck. Deras berättelser handlar om sjukdom, sorg och skam, men också om att acceptera omständigheterna, att tillfriskna och att välja livet trots allt.
Svåra förhållanden manar oss att hitta nya perspektiv som gör det möjligt att fortsätta vara levande på något annat vis. En förutsättning för att åter kunna känna mening och sammanhang är att vi talar, lyssnar och blir lyssnade på. Människan är en kärlekssökande varelse och i relationen till andra finns möjligheten att överleva och känna sig levande igen.
I en samling unika berättelser möter vi personer som på olika sätt hanterar svåra prövningar. Författaren har varit en tillfällig medvandrare i deras existentiella drama. En man drabbas mitt i sin yrkesframgång av ett stroke och lär sig gå hjälpligt. En pappa har fått erfara den ofattbara förlusten då tioårige sonen, hans enda barn, dör i hans armar efter att plötsligt ha fått huvudvärk. I ett längre kapitel framträder Eva som under sin tonårstid på 1960-talet behandlades för leukemi. Hon var den första på sitt sjukhus att få cellgifter. Hon förs på tal av en kollega till författaren, som genom ett detektivarbete spårar upp hennes anmärkningsvärda sjukdomshistoria och sedan hittar henne, högst levande. Här får vi ta del av hur hon, familjen och läkaren uppfattade förloppet.
Det händer självklart också att människan ibland måste ge upp. Så är det för en ung kvinna med leukemi. Efter tre friska år återkommer sjukdomen i nervsystemet. Hon förlorar synen, sedan hörseln och till sist känseln och blir helt instängd i sig själv. Den sista tiden är hon endast vid liv och döden kommer som en befriare.
Författaren är inte bara en betraktare i denna bok. Den har vuxit fram i skuggan av hans egen sorg efter att en ung släkting omkommit. Sorgebearbetningen under de första dryga två åren beskrivs öppenhjärtigt genom ett urval av texter från personliga anteckningsböcker.
Carl-Magnus Stolt menar att alla försök att formulera regler för vad livets goda är innebär betydande risker. Han fördjupar frågorna men ger inga svar om hur man når ett harmoniskt liv. Det finns många bra och dåliga vägar till att åter kunna känna sig levande. Vi måste själva välja och pröva. Musik, poesi, konst, filosofi, natur eller religion kan vara några av sätten, förutom kärleken.
