Ericsson och Nokia har blivit nationella symboler och deras framgångar, motgångar och nederlag följs av en ofta engagerad allmänhet i Sverige och Finland. Koncernerna är ständigt bevakade av ekonomijournalister i och utanför Norden. Medan Nokia under ett decennium var mediernas gunstling tvingades Ericsson i början av 2000-talet mitt i ett ekonomiskt stålbad utstå skoningslös mediekritik. Våren 2004 var rollerna i det närmaste ombytta. Osårbara Nokia befann sig i chocktillstånd.

På uppdrag av Institutet för Mediestudier har den finländske tv-reportern och medieforskaren Carl-Gustav Lindén gjort en jämförande studie av mediebevakningen under två för företagen dramatiska perioder. I långa stycken har jämförelsen i medierna gestaltats som en landskamp. Detta dramaturgiska grepp används trots att det är hårdraget. Det skymmer också det faktum att journalisterna har svårt att få verklig insyn i Ericsson och Nokia. Enligt författaren styr bolagen mediernas rapportering i hög eller avgörande grad. När utomstående får komma till tals är det aktieanalytiker med tunga, men oredovisade, ekonomiska intressen som får stå för kommentarerna.

Carl-Gustav Lindén har i en ingående granskning funnit klara skillnader i ekonomijournalistiken på båda sidor om Ålands hav. Den kritiska svenska traditionen är stark också i bevakningen av Ericsson, medan journalisterna i Finland är måna om att vara det mäktiga Nokia till lags.

Författaren finner skäl att kritisera bägge riktningarna. Den svenska kritiska journalistiken har manipulativa drag. Den finskas auktoritetstro är i sin tur så stark att Nokia närmast ostört kan förverkliga sin PR-strategi.

Carl-Gustav Lindén är ekonomireporter på TV-nytt i Helsingfors med tjugo års erfarenhet av branschen. Han har tidigare varit chef för Hufvudstadsbladets ekonomiredaktion.