Hjärnan analyserar och registrerar stimuli efter logiskt uppbyggda mönster. Vid intellektuell memorering avbildar vi med ord den verklighet vi lever i. Den intellektuella utbildningen är intensiv och människan är, jämfört med andra arter, den mest avancerade vad gäller intelektuell kapacitet. När en människa stimuleras reagerar hon inte bara med tankar utan även med känslor. Med känsla avses en förnimmelse av lust eller olust, som medvetandegörs i situationen. Samtidigt får individen, via det autonoma nervsystemet en kroppslig reaktion. Det autonoma nervsystemet reglerar organismens grundläggande livsprocesser och står inte direkt under viljans inflytande. Känslan är en sammansatt reaktion mellan kropp och hjärna. Med vår intelligens tolkar vi logiskt det som händer, med våra känslor värderar vi det som händer efter skalan lust-olust. Huvudprincipen är att lust betyder välbefinnande och att beteendet kan upprepas medan olust betyder fara och att beteendet bör undvikas. Moderna människor eftersträvar avancerad intellektuell kunskap och den intellektuella kunskapsmängd som finns är enorm. Samtidigt tycks vi omedvetet acceptera att emotionellt vara kvar på en primitiv nivå. Vi ägnar ingen tid åt att differentiera och vidareutveckla det emotionella kunnandet, trots att kunskap finns. Människan är enligt Descartes en besjälad varelse. Denna inställning fördröjde forskningen om känslor under sekler. I dag vet vi att känslor liksom tankar är kemiska processor i såväl vår hjärnas som i vår kropps celler. Vårt beteende styrs i hög grad av våra känslor.