Klimatets inverkan på människan och samhället diskuterades livligt under 1700-talets senare del. Utifrån Montesquieus teorier formades bilden av Norden och dess invånare. Med klimatläran ville man förklara människans egenskaper: hudfärg, kynne, hälsotillstånd, mat- och dryckesvanor. Så t ex ansåg man att de starka vikingarna skapats av vårt bistra klimat.
På 1700-talets tog man dessa frågor på stort allvar, visar Carl Frängsmyr. Bl a utlyste Vetenskapsakademien en pristävling över det svenska klimatets fördelar och nackdelar. Den bereste astronomen Bengt Ferrner höll ett tal i akademien över ämnet och professorn Jacob Fredrik Neikter i Uppsala behandlade klimatfrågan i hela sexton avhandlingar på latin. Generalen och konstnären Carl August Ehrensvärd ansåg att det varma klimatet i Italien var mer befrämjande för konstnärlig kreativitet än den nordiska kylan.
Carl Frängsmyr berättar också om hur nationalkaraktärer debatterades livligt på den här tiden. Man utgick från den vite europén som norm och förebild. Det fick till följd att alla andra folk och kulturer betraktades som avvikande och degenererade. Vetenskapen tog på sig att klassificera människorna och värdera dem enligt sin egen europeiska skala. Här kan man skönja rötterna till senare tiders rastänkande och diskussioner om nationalkaraktär.
Klimat och karaktär är Carl Frängsmyrs doktorsavhandling.
Carl Frängsmyr är verksam som lärare och forskare vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Han har varit verksam som museilärare och kulturskribent och är sedan 1997 sekreterare i Sällskapet för 1700-talsstudier.
