Den unge ålänningen Algot Holm tar värvning som båtsman i början av 1740-talet när Sverige anfaller Ryssland. Från Stockholm avseglar flottan österut, men någon framgång blir kampanjen inte. Det är ett satans elände, alltihop. Ett hopplöst satans elände. Rödsoten som härjar är dödligare än fienden, men Algot överlever och hemförlovas till sitt båtsmanstorp, rote 91 i Björby i Sunds socken. Rotebönderna är snåla, torpet är orustat och iskallt, det finns ingen mat, det finns ingenting. Algot överlever på brännvin.

Även den uslaste av karlar lyckas dra till sig kvinnor, och pigan Ilja flyttar in hos Algot med sin lilla dotter Greta. Men Algot blir inte skötsam, han är full och ofta galen. Han dras till likasinnade och följderna blir förskräckliga.

Algot är en grov roman skriven med en poets penna om att vara utsatt och svara med våld. Att vara tvungen att ta för sig eller bli utan. Att leva med kampen för att man inte har någonting annat. Att överleva våldet, att förhålla sig till det; till rent, fysiskt våld. Att vara usel och samtidigt storartad.

Står han stadigt på benen, Algot Holm? För när han faller ska korparna ta honom.