Reso bildades 1937 som en reaktion på införandet av den allmänna semestern. Den drivande kraften bakom företaget var Ivan Ohlson, en klassisk entreprenörstyp som hade sin bakgrund i den mer praktiskt inriktade delen av arbetarrörelsen. Fackföreningsrörelsen blev Resos huvudfinansiärer och den ursprungliga affärsidén var att etablera ett folkets resebyrå, men verksamheten utvidgades snart till att innefatta även semesterhotell och stadshotell. De marknader som Reso befann sig på var starkt växande under efterkrigstiden och studien beskriver och analyserar hur Reso hanterade denna expansion. De problem och restriktioner som företaget mötte beskrivs också. Finansieringsfrågan var den svåraste. Dels var ägarna alltid ovilliga att skjuta till mer kapital, dels ville de att Reso skulle sänka priset på sina produkter. Ägarnas förhållningssätt hängde naturligtvis samman med fackförbundens strävan att öka medlemmarnas levnadsstandard. Genom lågt hållna priser skulle fler ha råd att resa bort på semestern. Samtidigt var ägarna inte intresserade av att understödja Reso ekonomiskt. Resultatet blev ändå att de kom att subventionera verksamheten, samtidigt som de undvek att ta en alltför aktiv del i styrningen av företaget.