I sina nya dikter undersöker Camilla Hammarström evolutionära förlopp och fascineras av skapelsens förunderliga metamorfoser. Hon närmar sig även mytens förvandlingsnummer hos Ovidius. En avslutande svit med ekfraser är inspirerad av såväl nutida som historiska bildkonstverk. Det är en diktsamling om människans förmåga att visualisera sin värld, om att älska och vara en skapande.