"I samma ögonblick som hon red in på gården kände hon att någonting var fel. Dörrarna till stugan och stallet stod vidöppna. Och det var så tyst. Alldeles för tyst. Det enda som hördes var hönornas kacklande i hönsgården.
Hon gled av Gulding och band fast honom vid ett träd i skuggan. Där fanns havre och vatten som Magnus burit dit tidigare på dagen.
- Nu kommer jag! Var är ni?
Inget svar. Den gamla välkända känslan av ensamhet grep tag i henne. Magen värkte och hon blev alldeles torr i munnen för tystnaden kändes så farlig. Hon gick ut på gården och runt huset men där var de inte heller. Med bultande hjärta kikade hon in i stallet och såg att Magnus häst var borta och småhästarna var också borta."