Olga är pensionär. Hon har till sist nått den ålder då man inte behöver bry sig om andra eller göra som de säger. Hon har äntligen tid att tänka på sig själv; att göra det hon själv vill.
Hela sitt liv har hon tänkt kloka tankar. Men hon har inte haft möjlighet att tänka dem färdigt. Nu kan hon unna sig lyxen att strunta i telefonen, glömma bort alla måsten och njuta av minnen och halvtänkta klokheter. Pensionärstiden är hennes, bara hennes. Det är nu hon kan vara sig själv igen, för första gången sedan hon var barn. Vilken underbara tid hon har framför sig!