Olika, varandra oberoende omständigheter resulterade i att jag som fjortonåring försökte ta mitt liv. Detta hände i slutet på sextiotalet när psykiatrins resurser räckte till för att ge vård och omsorg. Några månader efter kraschen vid gravkanten kom framtidstro och hopp mirakulöst tillbaka, med vilja och lust att ta mig an livet igen. Den inre resan som blev min och de avtryck den gjorde i mig, är en positiv berättelse om trons kraft i våra liv.



Bo Westins skrivande har tagit sig uttryck i två diktböcker och uppmuntrats genom Björn Ranelid-priset år 2012.





”Motgångarna gör livet starkt till slut. Lyssna till den här berättelsen.”
Jakob Carlander, Corren.



”Ett livsöde som griper tag.”
Kjell-Erik Selin, Dagen