Olika, varandra oberoende omständigheter resulterade i att jag som fjortonåring försökte att ta mitt liv. Det hände på sextiotalet när psykiatrins resurser räckte till för att ge vård och omsorg. Det öververkliga kom in i kupén där jag gjorde min livsresa, genom den barnatro som jag tidigt ägde. Den inre resan som blev min och de avtryck den gjorde i mig, är en positiv berättelse om trons kraft i våra liv.



Bo Westin har tidigare gett ut två diktsamlingar och år 2012 fick han Björn Ranelid-priset.



Bo Westin ... skriver sin livsberättelse från Norrland till Linköping, vilket också är en resa genom svenskt 1900-tal fram till idag. Personligt, nästan privat, berättar han om familjen, den psykiska sjukdomen, kampen med jobb och utbildningar som ständigt glider mellan fingrarna, den naiva uppriktigheten som krockar med en krass omvärld, gudstro och kärleksrelation.



... Hos Bo Westin är det motgångarna som till slut gör livet starkt. Nästan som en Forrest Gump berättar han om ett liv som irrande söker sig fram mot ett sammanhang. Och insiktsfullt konstaterar han att det är de korta mötena som gett honom upplevelse av närhet. Lyssna till den här berättelsen.



Jakob Carlander, Östgöta Korrespondenten