1600-talets Sverige förknippas ofta med ord som ”stormaktstiden” och ”trettioåriga kriget”. Få skulle komma på tanken att associera dåtidens Sverige med mångspråkighet. Ändå är just språklig mångfald något karakteristiskt för den här perioden i vår historia. För tidens människor var mångspråkighet en självklarhet och inte orsak till några allvarligare konflikter.

Vilka språk användes i tal och skrift i 1600-talets Sverige? I den här boken, som inleds med en översikt över 1600-talets Sverige, presenteras 19 sådana språk eller språkvarieteter. Det rör sig om språk som talades som modersmål av den inhemska befolkningen i det svenska kärnlandet: svenska, gutniska och samiska; språk som talades av befolkningen i områden som hört till Sverige sedan gammalt, framför allt finska i den östra rikshalvan, och språk som var modersmål för människorna i områden som nyligen införlivats med det Svenska Riket, t.ex. estniska, liviska, votiska, ingriska, karelska, ryska och lenape. Dessutom hade många som talade ryska, nederländska, engelska och franska invandrat till landet. Det rörde sig om militärer, affärsmän, hantverkare och andra specialister. Latin spelade slutligen en viktig roll som den högre utbildningens och vetenskapens språk.

Under redaktion av Bo Andersson och Raimo Raag. Artiklarna bygger på föredrag som hölls vid ett symposium i Uppsala.