I januari 1924 går den schweizisk-franske författaren och äventyraren Blaise Cendrars ombord på en atlantångare med destination Brasilien. Med sig har han "kilovis med vitt papper" och en skrivmaskin "lika snabb som jazz". Världen står åter öppen. Skrivandet står öppet. De rapporter i vilka han samlar sina intryck under resan blir också hans farväl till dikten. Stilen är registrerande, direkt och samtidigt präglad av en vital konstnärlig sensibilitet. Det här är dikter skrivna av en fullfjädrar poet som egentligen redan har lämnat poesin, som inget har att bevisa, som är på väg någon annanstans.