Det här är en roman som godlynt vänder ut och in på 1990-talets samhälles företeelser, visar en verklighet där landets statsvapen kan avbilda ett mätt och belåtet lejon som sitter i en gungstol och kollar börskurser på tre heraldiska bildskärmar.

I den verkligheten rör sig parallellt två 42-åriga män, den ena är arbetslös, den andra är finansminister. Den arbetslöse råkar i allt mer kafka-artade situationer i sitt interagerande med en arbetsförmedling, som på sin vägg kan ha en realistisk oljemålning av en elektrisk stol. Finansministern har i varje sin åtgärd att beakta ett diktatoriskt IMF, som ändå i ett skede vill dubba honom till helgon för hans ekonomiska bedrifter.

Media och näringsliv poppar upp här och var, bland annat vill en girig före detta koncernchef bli utvisad till Caymanöarna och en ekonomireporter tolkar ett uttalande att finansministeriet satsar på framtiden som att det beslutat säga upp halva sin personal.