Hur såg det ut, och vad hände, när Vilnius, Nordens Jerusalem», blev ett förlorat Jerusalem? I denna intervjubok berättar överlevande i Vilnius om livet i Litauen under Förintelsen. Det är berättelser om åren när grannar och vänner blev bödlar, om livet i ghettot och i motståndsrörelserna, om livet under flykt, i partisangrupper och som soldater i Röda armén. Från baksidestexten: »På Jasinskiogatan i Vilnius ligger en matservering. Den är inte lätt att hitta. Inga skyltar talar om att den finns, och någon turist har garanterat aldrig hittat dit. Här bjuds de sista och de fattigaste av Vilnius judar på gratis middag. Fem dagar i veckan serveras de en ickekosher måltid bestående av soppa, huvudrätt, bröd och dryck. Här på Jasinskiogatan berättar gästerna på diverse språk sina historier, historier som alla handlar om fattigdom, sjukdom och drömmar om att kanske kunna åka till Israel. Alla ber om hjälp med det ena eller det andra. Hade det inte varit för en ljudslinga som spelar Hava Nagila i bakgrunden skulle scenen lika gärna kunnat vara hämtad från en mellankrigsroman av Remarque. Här äter den gamle frontsoldaten från Röda armén, Samuel Gylys, varje dag, precis som den före detta partisanen och pianolärarinnan Sulamita Gelperniené också gjorde. Ingen av dem har någon högre status i det nya och fria Litauen, eftersom båda en gång kämpade på »fel» sida. Här i matoset, språkförbistringen och larmet föddes idén att ställa samman denna bok, en bok som låter de sista judiska rösterna från den stora katastrofen i Europa komma till tals men också en bok med några av dagens röster om det som då skedde och idag sker.»