Carola, Emil och Ester är bitar i ett familjepussel där ofrivilliga sammansättningar ändå leder till något bra. Ingen av dem är egentligen släkt men de bor ihop varannan vecka. När Carola är hos mamma bor hon med Emil och hans pappa. Veckan därpå, när hon bor hos pappa finns Ester där.
Trots att de ibland bor under samma tak vet de förvånansvärt lite om varandra. Men Carola upptäcker att hon inte vill ha det så. Hon är ensam och utanför i skolan och det räcker faktiskt. En dag träffar hon Samira. När de blir kompisar förstår Carola att det inte är henne det är fel på. Carola känner sig uppskattad och det leder till att hon vågar säga ifrån i skolan. Och det känns skönt. Emil och Ester dras motvilligt med i Carolas värld. Viljan att öppna sig och bekanta sig med sina syskon smittar faktiskt. Så mycket att det blir ganska kul att umgås.