Boken ger en unik insyn i vad det innebär att vara finlandssvensk döv i Jakobstad med omnejd ur ett historiskt perspektiv. Boken är skriven av Birgitta Wallvik som är välkänd inom teckenspråksgemenskapen för att dokumentera dövhistoria på lokal, nationell och även global nivå. Boken berättar om den finlandssvenska teckenspråkiga kulturen i Jakobstadsnejden. En kultur som föddes i och med att Anna Heikel började undervisa döva i prästgården i Pedersöre år 1861. Två år senare flyttade undervisningen av döva till Dövstumbacken med Anna Heikel som skolans första föreståndarinna. Dövskolan kom att verka i nästan 70 år och läsaren får följa dess utveckling genom tider av fattigdom, förtryck och oro. Teckenspråket hade en för den tiden ovanligt hög ställning i skolan. Den teckenspråkiga kulturen kunde ha gått under med skolans nedläggning, om inte en dövförening hade grundats dessförinnan år 1923. Jakobstads Nejdens Döva – Pietarsaaren Seudun Kuurot ry är fortfarande verksam i dag och boken berättar illustrativt om föreningens i tiderna väldigt mångsidiga verksamhet.