Birgitta Trotzigs berättelse om Tobit, Ingrid och deras dotter Tora-Greta hör till det hårdaste och vackraste i svensk modern litteratur. Få texter kan som Sveket [1966] tåla denna allra mest allmänna beskrivning: Det är en berättelse om människor. Om vad som för dem samman och vad som får dem att stöta ifrån varandra. Svaren går inte att åtskilja eftersom blir detsamma vilket ord vi än använder kärleken eller döden. Däri bottnar en förtvivlan som gjort samhället ont. BIRGITTA TROTZIG [1929 2011] hör till de största svenska 1900-talsförfattarna. Det som för Trotzig gjorde litteraturen giltig var poesin; så blev hon en av prosakonstens verkliga nyskapare. Med ett samtidigt renskrapat och rörligt språk sökte hon objektiva skildringssätt, bottnande i religionens fråga om livets mening. Från 1993 och fram till sin död var Birgitta Trotzig ledamot av Svenska Akademien. »Birgitta Trotzig är en författare som påminner oss om varför vi har något sådant som skönlitteratur och vad den kan åstadkomma om den tar sig på allvar.« Jonas Thente, Dagens Nyheter »Modernistas nyutgivning av detta mästerverk påminner oss både om det viktiga med litteratur och det farliga hos människorna.« Alexandra Coelho Ahndoril, Göteborgs-Posten