I intensiv, mörkt glödande prosa har Birgitta Trotzig givit djupt engagerande bilder av mänsklig vanmakt, smärta och utsatthet. I hennes texter förs en kamp för meningsbärande tecken och giltiga symboler i en värld där sådant bortrationaliserats. Kärlekens död och återuppståndelse, nedstigningen och den nödvändiga jaguppgivelsen är återvändande teman i hennes av katolsk kristendom präglade författarskap. Ett landskap är en samling aforismer, korta betraktelser och meditationer i central ämnen, företrädesvis av estetisk och metafysisk karaktär. Jaget och världen bör i första hand läsas som en serie reflexioner över det egna författarskapet.