Det började med att mammas hörsel blev sämre.

Sedan kom yrseln och benen som inte alltid bar.

Tröttheten som fick henne att för det mesta ligga ovanpå.

Synen blev märkbart sämre och livslusten sinade. Att inte längre kunna läsa! Eller i vart fall inte längre ha lust att läsa!

”Jag är 95 år. Man ska inte behöva bli så här gammal. Kan jag inte få dö?"

Men innerst inne egentligen inte vare sig vilja eller ens våga tänka tanken på döden! Kanske blir jag bättre!

Så kom stroken första advent. Som vi alla trodde var slutet. Mamma också.

Men det var bara början!