I mer än ett halvt sekel var Sara Lidman en av våra stora språkförnyare, därtill en gnistrande och förargelseväckande närvaro i debatten. Det är en händelse att nu få läsa ett porträtt av henne i helfigur. Birgitta Holm har haft tillgång till det rika källmaterialet och till författarens egna minnen och kommentarer.
Med utgångspunkt i byn Missenträsk och den skogs- och småbrukarvärld som är allas vår gemensamma bakgrund tog Sara Lidman steget ut i världen och samtidsfrågorna. Från århundradets debut 1953 med Västerbottensromanen Tjärdalen kom hon att vända sig till det koloniala och postkoloniala Afrika, till krigets Vietnam och gruvarbetarnas Svappavaara och Kiruna. Med Jernbaneeposet och dess fortsättning i skildringen av Rönnog återvände hon till hembyn, nu ur ett globalt perspektiv.
Birgitta Holm följer denna tredelning av hennes liv och verk och boken blir på så vis också en skildring av svensk nittonhundratalshistoria. Men mest av allt ger den en fascinerande inblick i den konstnärliga tillkomstprocessen: hur intryck och idéer förenas med privata böjelser och skapar den väv som texten är.