Berättelsen om det stora kyrkofesten i Vadstena i augusti år 1489 är något så unikt som ett medeltida reportage, skrivet av klosterbrodern Nils Ragvaldsson ett tiotal år efter festen. Det handlar om några exceptionella dagar i Vadstena klosters historia, då dess rika andliga liv nådde något av en kulmen i de högtidliga och färgstarka ceremonier som genomfördes vid Sankta Katarina translation. Kyrka och statsmakt med ärkebiskop och riksföreståndare i spetsen samverkade magnifikt i klosterkyrkan, när benen av Katarina Ulfsdotter, den saligförklarade dottern till heliga Birgitta, togs upp ur sin grav i kyrkans golv och omständligt lades i skrin och andra relikgömmor. En lång och välkomponerad huvudpredikan på latin hölls av en lärd kanik från Uppsala, Jakob Gislesson. Med sin detaljerade redogörelse för hur kyrkorummet anpassats för den förväntade tillströmningen av besökareoch hur det smyckats med bilder, ljus och textilier inför högtiden, med sin beskrivning av de olika gudstjänsterna och de liturgiska momenten, processionerna och den flerstämmiga sången och med sin skildring av hur de höga gästerna togs emot och fick avskedsgåvor och mycket annat är relationen en viktig källa av stort allmänt intresse för vår kunskap om en föga känd sida av medeltidens samhällsliv.

Berättelsen, festens huvudpredikan och en hyllningsdikt till Sankta Katarina trycks i den föreliggande volymen med översättning till nusvenska och språkliga och sakliga kommentarer.