I början av 1800-talet försämrades livsvillkoren hastigt för den växande befolkningen i Göteborg. Detta var en följd av storpolitiska skeenden i Europa. För många ensamstående och familjer stod nöden för dörren. Fattigdomen medförde svält och usla boendeförhållanden, sjukdomar och barnadödlighet blev vanliga, tiggeriet bredde ut sig. Det var genom enskilda insatser och frivilliga gåvor och donationer som hjälp stod att få och år 1819 bildades Sällskapet De Fattiges Vänner. Detta sällskap är idag en stiftelse som verkar som en betydelsefull hjälporganisation. samtidigt som dess historia tecknas får läsaren av denna bok en konkret bild av samhälleliga förändringar och skiftande livsbetingelser under tvåhundra år.