Detta är en bok om kombinerade arbets- och turistresor på 1970- och 1980-talen, och de flesta av berättelserna är hämtade ur mina handskrivna resedagböcker och från opublicerade manus i mina pärmar.
Vi reste i bil och ibland med flyg, men de flesta resorna gjorde vi i Anton, en husbil som inte hade minsta likhet med våra dagars eleganta ”vägkryssare”. Med Anton for vi över de stora haven och klättrade i de höga bergen.
Visst är det upplevelser i sig att ha sett Rom och Vatikanen och det lutande tornet i Pisa eller ha åkt gondol på Venedigs kanaler, men för mig har det aldrig betytt mest.Nej,det är att resa bakom turistkulisserna där vanliga människor lever sitt vardagsliv.
Mötet med Signora Nunziata på Sicilien är ett av mina starkaste reseminnen. Där fanns ingenting som var turistfagert, allt var fattigt och fult. Men hon var en så oerhört värdig och positiv människa i sin svarta sorg. Henne tänker jag ofta på.