De senaste åren har internationellt utvecklingssamarbete diskuterats flitigt. På de stora toppmötena har behovet av mer bistånd betonats, och givar-länderna har lovat att bidra med mer pengar för att FN:s millenniemål ska kunna uppnås. Samtidigt har flera överenskommelser skrivits under för att göra biståndet mer effektivt. År 2005 undertecknades Parisdeklarationen, som syftar till att göra biståndet mer effektivt. Utgångspunkten i deklarationen är att fattiga länder själva måste ges möjlighet att formulera sin politik för att minska fattigdomen.

Givarländerna har även kommit överens om kriterier för vad de kan räkna som bistånd. Flera av dessa kriterier är omdiskuterade, och i Sverige har de till exempel debatterats i förhållande till skuldavskrivningar och gräns-dragningen mellan militära insatser och bistånd.

I Biståndets nya spelregler ges en bakgrund till de senaste årens arbete med att effektivisera biståndet. Studien förklarar grunderna i Parisdeklarationen och de utmaningar som den ställs inför. Den tar också upp de kriterierna för vad som får kallas bistånd, och hur dessa svarar mot fattigdomsmålen. Studien kartlägger hur det svenska biståndet förhåller sig till de nya spelreglerna, och pekar på ett antal åtgärder Sverige kan genomföra för att effektivisera biståndet och förbättra dess inriktning mot fattigdomsbekämpning.

Bertil Odén är forskare och skribent med inriktning på bistånds- och utvecklingsfrågor. Han har lång erfarenhet av utvecklingssamarbete och har forskat om den regionala utvecklingen i Södra Afrika. Hans senaste bok är Biståndets idéhistoria - Från Marshallhjälp till millenniemål (Studentlitteratur, 2006)