Tysklands förflutna hinner upp en ung man på ett högst oväntat sätt i kärleken till en målning. Ett äkta par i Östberlin förråder varandra för att rädda sitt äktenskap. En tysk student blir kär i en amerikansk judinna men deras bakgrund gör det omöjligt för dem att mötas som individer.   Som titeln antyder är de sju berättelserna i Kärleksflykter variationer på ett och samma tema: flykten från (och till) kärleken, såväl mellan man och kvinna som mellan föräldrar och barn. Kärlek i vid bemärkelse.   Bernhard Schlink har med sin fina psykologiska känsla förmågan att skildra avgörande situationer i människors liv både vardagliga och mer extrema på ett trovärdigt sätt. Berättelserna i Kärleksflykter är hållna i samma stil som hans roman Högläsaren en traditionellt realistisk stil, utan påfallande märkvärdigheter och är helt i nivå med den. Flera av dem formar sig, precis som Högläsaren, till ett analytiskt/kriminalistiskt friläggande av ett förträngt eller okänt förflutet.   I tre av berättelserna är den "lilla" historien oupplösligt knuten till den "stora": i "Flickan med ödlan" och "Omskärelsen" till Förintelsen, i "Sidosprånget" till Tysklands delning och Återföreningen. Men i alla tre blir behandlingen av dessa teman till allmängiltiga berättelser om hur det förflutnas synder går i arv och om kärlekens villkor i en värld där man föds in i ett system av politiska maktförhållanden och kulturella olikheter som man inte kan undkomma.   Det är skarpsinnigt, ibland tragikomiskt och helt oemotståndligt.

"Om man kan tala om en renässans för berättandet, så är det här den finns." Der Spiegel