När jag ser mig omkring i samhället ser jag människor som kommer och går. Många har bråttom, några bara spatserar. Somliga är tysta, andra pratar med varandra. Några har ett arbete, andra har inte det. Det finns de som ser lyckliga ut, andra inte. Men alla har sin historia. Och alla i det svenska samhället lever i fredstid men många bär på krigets fasor inom sig. När jag som betraktare ser på dessa människor som kommer och går, undrar jag ibland över varför inte alla har en plats, får ha bråttom, får vara med? I boken ger jag en bild av hur jag som invandrare har upplevt min integrering. Jag beskriver hur det kan kännas för många att byta kultur och att leva i ett annat samhälle, i det svenska samhället. Man behöver lämna en del av sig själv bakom sig för att få plats för de nya upplevelserna i det nya landet. Att konfronteras med kulturella skillnader gör att vi utvecklas som individer, men det är först när vi förstår och accepterar skillnaderna som vi blir integrerade. Under min tid i Sverige har jag samlat på mig erfarenheter i mitt arbete som psykolog. Därför har jag i boken beaktat barn, familjer, människor som är i särskilt behov av uppmärksamhet från samhällets sida. Den här boken har jag skrivit till dig för att dela med mig av mina upplevelser och mina reflektioner.