Benjamin Höijer är en av de viktigaste självständiga tänkarna i den svenska filosofins historia. Hans Avhandling om den filosofiska konstruktionen från 1799 är ett av samtiden uppskattat bidrag till den tyska idealismen. Med avstamp i Kants kritiska filosofi går Höijer här i dialog med tänkare som Fichte och Schelling. Vad han menar saknas i den samtida filosofin är en fast grund, vilken han lokaliserar i den rena konstruktionen: en ursprunglig handling som föregår uppdelningen mellan subjekt och objekt, Jag och Icke-Jag. Bara genom denna kan spekulationen få sitt nödvändiga fundament och svara mot filosofins högsta uppgift: att bringa oss till enhet med oss själva, det vill säga föreställa oss själva .

Höijers avhandling är en av den svenska filosofihistoriens stora klassiker  som här för första gången på mer än tvåhundra år görs tillgänglig, i lätt moderniserad språkdräkt. Volymen innehåller också Schellings recension av den tyska översättningen av Höijers avhandling, och en inledning och ett efterord skrivna av bokens båda redaktörer, Anders Burman och Sven-Olov Wallenstein.