Boken skildrar byggandet av St Ansgars kyrka och studentbostäder jämte anläggningens första årtionde. Uppslaget kom från akademiker som mindes sin egen studietid med studenthem och matlagsgemenskap. De tänkte sig en modern variant som ett college av engelsk modell, med kapell, prästerlig föreståndare och ett regelbundet gudstjänstliv. Vid mitten av 1900-talet hade studenterna fått andra matvanor. Ett nytt statligt lånesystem gjorde samtidigt att studentnationer och andra stiftelser fick möjlighet att bygga studentbostadshus i egen regi. Ett sådant studentbostadshus var Ansgarsgården. Behovet av samlingslokaler gjorde att både statliga och kommunala instanser var införstådda med att man som samlingsrum byggde St Ansgars kyrka. Från 1962 blev generationer av studenter bekanta med Ansgarskyrkans gudstjänstliv. De upplevde att där också fanns plats för de visioner som hör studentåren till. Författaren var sedan 1954 docent i matematik vid Uppsala universitet, till 1968 ordförande för Sankt Ansgars stiftelse.