Stora delar av 1900-talet kännetecknades av att intagna på hospitalen/mentalsjukhusen gjorde allt för att undslippa vård. Vid slutet av 1900-talet och början av 2000-talet föreligger närmast en konkurrenssituation bland psykiskt sjuka om att få plats inom den slutna vården. Även poliklinisk öppenvårdspsykiatri är svårtillgänglig under 2000-talet. Demarkationslinjen eller kriteriet för intagning är om patienten är självmordsnära eller ej. Eftersom Socialstyrelsen jagar läkare med blåslampa om de missar en patient som begår självmord, har många patienter knäckt koden för att bli inlagd. Det kan räcka med att han eller hon anger självmordsplaner för att inläggning skall komma till stånd.

Det finns inget land i världen som haft en sådan kraftig uppgång av psykiska sjukdomar som Sverige under 1900-talets slut och början av 2000-talet. Faktiskt var vi världsmästare även i antalet slutna vårdplatser under stora delar av 1900-talet. De nuvarande markanta psykiska ohälsotalen drabbar främst ungdomar och unga vuxna. I Psykiatri i kris inför 2010-talet lyfts framför allt fram ungdomar med destruktiva beteenden som exempelvis blandmissbruk, självskadebeteenden och det yttersta och slutliga självskadebeteendet: självmord. Hos ungdomar och unga vuxna har depression blivit en folksjukdom, som de försöker självmedicinera. Självmedicineringen består oftast av destruktiva illegala droger ofta kombinerade till ett blandmissbruk där alkohol och narkotika spelar en central roll.

Bengt Sjöström nya bok är uppbyggd av ett antal tämligen fristående essäer, där den inledande essän försöker förklara den sedan 1850/1860-talet i Sverige framväxande psykiatriska vetenskapen. De rationaliserande eliterna i samhället var de första som tolkade egendomligt beteende som psykisk sjukdom. Inte minst förhöll sig prästerna aktiva när irrationellt beteende skulle tolkas som psykiatriska avvikelser. Självmordet och alkoholism (som kan ses som ett utdraget självmord) behandlas i separata essäer. När det gäller självmord ser författaren tillbaka på debatten under 1970- och 1980-talen. Denna debatt har stora likheter med dagens debatt. När det gäller fenomenet alkohol betonas dess viktiga samhälleliga roll. Det avslutande kapitlet om alkoholberoende och alkoholabstinens är bokens mest pedagogiska avsnitt och författat av Helena Karlsson och Eva Olausson, specialistsjuksköterskor i psykiatri med inriktning mot missbruk. Boken vänder sig alltså till utbildningar i psykiatri och missbruksvård, men den kan även finna sin användning inom vårdetik.

Bengt Sjöström är universitetslektor och legitimerad sjukskötare inom psykiatri; Helena Karlsson är legitimerad sjuksköterska med psykiatrisk specialkompetens; Eva Olausson är legitimerad sjuksköterska med psykiatrisk specialkompetens.