I Bengt Lindqvists memoarer får vi ta del av en mycket klarsynt berättelse om liv och politik i Sverige från 1936 till i dag och med en lätt synsk blick in i framtiden. Bengt Lindqvist började sitt liv som en helt vanlig grabb från ett borgerligt hem i Helsingborg. Men han hade en synskada som förvärrades med åren och till sist förde honom till Tomteboda blindskola, där han fick lära sig blindskrift. Han tog så småningom en magisterexamen i Lund – men fick, på grund av sin synskada, aldrig arbeta som lärare. Inte ens vid Tomteboda, för som skolöverläkaren slog fast ”Även blinda barn har rätt till fullsinnade lärare”… Han berättar om hur han bytte karriär och nådde höga poster inom handikapprörelsen, blev riksdagsledamot och kallades som stadsråd av Olof Palme. Han berättar också hur det gick till när social trygghet växlades mot förment valfrihet. Karriären avslutades med ett FN-uppdrag som särskild rapportör i handikappfrågor, ett uppdrag som förde honom jorden runt. I det sista kapitlet ”Medan skägget vitnar” blickar Bengt både bakåt och framåt. Vilka var begränsningarna och framgångsfaktorerna? Var blindheten rentav ibland en tillgång?