Vad ska det bli av pågen, undrade säkert pappa Wiking, när han hösten
1951 lämnade av sin 15-årige son Bengt vid Tomteboda blindinstitut. Sonen
hade under de senaste åren förlorat det mesta av sin synförmåga.



I den här boken berättar Bengt Lindqvist själv om hur det blev. Vi får
läsa om slitet med studierna fram till en magisterexamen i språk vid Lunds
universitet och om en strid med Skolöverstyrelsen om rätten som blind att
få utbilda sig till lärare. Han berättar om hur han bytte karriär, lämnade
Sveriges Radio och nådde höga poster inom handikapprörelsen, blev
riksdagsledamot och statsråd i Olof Palmes och Ingvar Carlssons
regeringar. Hans yrkeskarriär avslutades med ett FN-uppdrag som särskild
rapportör i handikappfrågor, ett uppdrag som förde honom till ett stort
antal länder. I bokens avslutande del funderar författaren kring en rad
aktuella ämnen, som fångar hans uppmärksamhet.



Varför blev livet som det blev? Blindheten var naturligtvis ibland ett
hinder, men var den kanske också något annat? Var den rent av en tillgång
eller framgångsfaktor i Bengt Lindqvists liv?