Gösta Sandels var en i generationen "1909 års män", de som inledde den moderna konsten i Sverige genom en utställning i Hallins konsthandel i Stockholm. De bröt med sekelskiftesmåleriet och de tre Stora: Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljeforss. Andra i gruppen var Isaac Grünewald, Einar Jolin, Leander Engström och Birger Simonsson, som var den som från början fick de andra att ta tåget till konstens huvudstad, Paris.
Gösta Sandels började aldrig i Matisses berömda skola som sina kamrater. Han hade andra förebilder: El Greco, Delacroix men också van Gogh och Munch. Hans motiv var inte det mondäna livet i Stockholm och Paris, utan Bohuslän med skeppsbrott, sjöjungfrur, vandrare under mörka moln vardagen var ingenting för honom.
Så mötte han Elaine, som blev hans drömmars drottning. En dröm som varade i två korta år, tills han tragiskt omkom en augustinatt 1919 i Granada, trettiotvå år gammal.
Det är hans historia Bengt Lagerkvist velat berätta. EfterSandels död skrev hans vän, den norske konstnären Henrik Sørensen en dikt där han kallade honom "Riddar drömmare av sol och snö, blåa kungarikens herre". Hur många kan kallas något sådant?