En av den svenska skogsvårdens historiska förgrundsgestalter var Carl Ludwig Obbarius. Han och hans lärjungar, de s.k. obbariterna, var i huvudsak verksamma i Bergslagen vid mitten och under senare delen av 1800-talet. Vid denna tid gällde det framför allt att säkerställa de många järnbrukens behov av skog för kolning.

De grundläggande idéer som då infördes – särskilt från det utvecklade tyska skogsbruket – har betytt mycket för skogshushållning långt fram i vår tid.

Bokens författare, jägmästaren Bengt Brynte, har studerat det svenska skogsbruket ur många aspekter och skildrar tidens tankegångar. Den som är uppmärksam kan ännu idag läsa spåren efter obbariternas arbete i skogarna.