"Vi tystnade och spanade ut över torget. Vi tittade utan att se. Människor passerade. Ungdomar, kvinnor, lekande barn. Alla med något att göra; alla på väg någonstans. Själva satt vi bara där. Vi var inte på väg någonstans. Egentligen hade vi allt, mer än vad man någonsin kan begära. Vi var unga. Vi hade det bättre ställt än de flesta. Vi var medelklassbarn i ett lagom-land där inget riktigt var för farligt. Den trygghet vi fötts i var en trygghet vi hade tagit för given. Det var en tillvaro så kravlös att vi inte kunde se några chanser bland alla möjligheter som givits oss. Vi hade allt detta och långt inne, längst där inne i botten av oss själva, jäste en obarmhärtig leda."


Ömsning är en bok om alienation, tristess och förändring. Det är en berättelse om hur en ung man idag kan relatera till den förvisso trygga, men därmed också tråkiga, tillvaron som råder i Stockholms innerstad. I alienationen frodas en självdestruktivitet som tar sig uttryck i sprit, cynism och en objektifiering av kvinnor. Under ändlösa dagar utan målinriktning finns det få sätt att angripa ett problem så djupt rotat att det inte låter sig definieras.

När Max, en vän från barndomen, plötsligt dyker upp händer något. Max, en till synes orädd världsmedborgare, har en dragningskraft som är svår att stå emot och ju mer de båda umgås, desto starkare blir förnimmelsen att en stor förändring står för dörren.