Unge Omovo bor i ett getto i jättestaden Lagos. Han lever i ett par rum tillsammans med sin alkoholiserade far och sin styvmor. Hans mor är död och de äldre bröderna utkörda av fadern. Omovo har ett kontorsjobb inne i stan men lever för sin konst i vardande: han tecknar och målar, oftast med grannar och ungar kikande över axeln och med innergårdens höns kring benen. Han hyser en förbjuden kärlek till den unga Ifeyiwa. Hon är bortgift mot sin vilja med en avskyvärd man och har funnit en öm och äkta kärlek hos Omovo. De smyger sig till oskyldiga träffar men laddningen i deras förhållande ökar. En av Nigerias mest kända författare, Ben Okri, ger här en övertygande skildring av gettot och dess invånare, av det dagliga, kaotiska livet i ett Lagos som ännu inte hämtat sig efter inbördeskriget. Det är sjuttiotal och samhället är genomsyrat av korruption och av krocken mellan gamla och nya seder. Sällan får man läsa en så levande beskrivning av modern fattigdom, och man rycks med av människornas öde och av det doftande, stinkande, larmande, natursköna, viskepliga Afrika omkring dem. Det är samtidigt en allmängiltig berättelse om en ung mans kamp mot uppgivenheten och om de stenhårda villkoren för en fattig kvinna med självständighetsbehov. En bok som lämnar efter sig en känsla av nyvunna erfarenheter.