I vård- och omsorgsarbete är det ibland en utmaning att verkligen se de människor man har till uppgift att hjälpa. Hur förmår man att möta individer bortom symtom och problem? Hur kan man se det unika i varje person?

Centralt inom narrativ etik är att alla människors livsberättelser skapas och ges mening på samma sätt som litterära berättelser. Dessa livsberättelser, både våra egna och andras, avgör hur vi uppfattar och värderar det som sker runt omkring oss och hur vi handlar i konkreta situationer.

I den här boken synliggör författaren sambanden mellan berättelse, perception, identitet och handling och belyser dem utifrån olika situationer i vård- och omsorgsarbetet. Hon visar hur det kan gå fel, men framför allt visar hon hur narrativ etik kan vara ett stöd i arbetet att främja positiva förändringar i människors liv.

Boken vänder sig främst till personer som arbetar inom vård och omsorg – till exempel sjuksköterskor, läkare, psykologer och socialarbetare. Men även präster, lärare och många andra som har en hjälpande roll i mötet med människor som upplever sjukdom eller går igenom livskriser, kan dra nytta av de perspektiv som den narrativa etiken erbjuder.

Bokens exempel är hämtade från vårdsituationer i Norge och har i möjligaste mån anpassats till svenska förhållanden. Lagstiftningen skiljer sig dock åt mellan länderna i vissa vårdsituationer.

Beate Indrebø Hovland är teolog och disputerad etikforskare, verksam vid Lovisenberg diakonala högskola.

Översättning: Gun Zetterström