Han är den mest spelade av Sveriges nu levande dramatiker och svensk teaters stora namn internationellt. I boken "Lars Norén. Dramatikern" skildras för första gången hur poeten Norén blev dramatiker, trots en ibland rasande offentlighet, från den hårt kritiserade "Fursteslickaren" (1973) till den beryktade "Sju Tre" (1999).

Via intervjuer och arkivmaterial tecknar teater- och litteraturkritikern Barbro Westling i denna avhandling bilden av en dramatiker som är besatt av att komma verkligheten nära och som vägrar att underordna sig det fullbordade verkets idé.