Efter att ha varit försvunnen i åtta år återfinns Lucy på ett sjukhus i New York. I hopp om att hon ska vakna ur medvetslösheten berättar hennes systrar Annie och Mimmi för henne om sina liv i Stockholm. Annie berättar historien om en duktig men osäker flicka som levt sitt liv som fastfrusen i obestämd väntan på något. När hon en dag finner kärleken och vill adoptera ett barn märker hon att de två önskningarna är oförenliga. Mimmis liv har handlat om olika sätt att fly, både från sig själv och från sin omgivning. Lucy rymmer från en kvävande familj och kanske något ännu värre. Det blir berättelser om att våga ta emot kärleken när den dyker upp i annorlunda skepnad, om skrivandets makt och ansvar, om samhällets osynliga förväntningar och skavande roller samt om ett oväntat lyckligt parhusliv. Mina döttrars systrar är en historia om väntan och längtan, om hur vi hanterar väntan på det vi allra mest önskar under obegränsad tid, och hur vi står ut med att sitta i dödens väntrum. Medan Lucy ligger stum och orörlig frågar hennes systrar sig: Hur länge kan man be någon vänta på en? Är längtan alltid förgäves?
Barbara Voors skildrar unga kvinnors liv, känslor och upplevelser, det brokiga livet med barn och syskon och familj och vänner, både i vardagen och i de mest intensiva känslostormar.