En pappa och en nioårig dotter går en vacker senvinterdag ut på isen. Därefter är Fredrik och Elin försvunna. De anhörigas liv klyvs i före och efter. I sorgens svallvågor är det olika saker som skaver. Medan vännen Daniel är gränslös i sin jakt på varför? gör hustrun Iris så gott hon kan med hur? Elins bästa vän klyver sitt namn itu för att hålla henne kvar: AN+ELIN = ANNELI. Annelis mamma Sofie undrar om sanningen verkligen alltid befriar, eller om det kan finnas sanna lögner.
Alla har de ett eget scenario för vad som hände på isen. Iris undrar om det kan hänga samman med tystnadsplikten hon bröt för Fredrik, eller om alla äktenskap har perioder av istid och islossning. Daniel besväras av andra män som kommer Iris alltför nära, samt sin begynnande illojalitet mot Fredrik. Minnena hakar i varandra medan Iris, Sofie och Daniel växelvis återberättar det liv som var medan de bygger upp ett nytt.
Ett intrikat spel pågår dem emellan, där sanningen hela tiden undanhålls de andra i tron att skydda dem. Ett efter ett läggs korten ut. Precis när ett mönster börjar urskiljas uppstår ett nytt: den misstänkte blir ett offer, den sörjande förmår inte se andras sorg, den hänsynslösa blir den mest medkännande, ”den onde” någon man projicerar vad man inte står ut med hos sig själv.

Islossning är en roman om såväl vacker som ful sorg – hur vissa byter trottoar för att undvika den, medan andra slits sönder inuti. Men också om tron på att älska igen, och om det i så fall är ett tecken på mod eller svek.