En själavandring är en künstlerroman med existens och kärlek som huvudteman. Läsaren får följa en huvudperson utan kön och identitet genom ett dygns aktiviteter, men samtidigt genom ett helt liv. På en odyssé genom en nostalgisk dåtid som lämnat klara frågetecken, och en nutid, förbrännande genom sin ångest, kvävande genom sin leda, tar oss gjutjärnstrappan mot tidens källa där abstraktionen väntar för att pröva gränsen mellan vansinne och dröm.Det stillastående vattnet sade: Se hur jag ser ut, alltid likadan och aldrig densamma. I mig ser du alltid din spegelbild men spegeln är aldrig densamma. Mitt vatten är ditt vatten och ditt vatten är mitt vatten. Samma vatten du har i dina ådror har jag snart nedanför min spegel. Det vatten du tror dig aldrig kunna dricka skall du likväl dricka och det ska bli en del av dig för att sedan bli moln, floder, älvar, sjöar, snön högst upp på bergen, och vattnet i en stillastående spegel. Lär dig av mig att allt förändras men förblir detsamma. Till sist talade den blå himlen till mig och sade:Jag är valvet runt ditt huvud och valvet runt din värld. Du vet också att jag är mer än så. Trots att lycka och värme ryms i min ljusblå färg, att hopp ryms i min gryning och längtan i min skymning, så har ingen gråtit så många tårar som jag. Lär dig av mig att även oändligheten gråter trots att allt ryms däri.