Författaren, som är en av omkring 50 000 pojkar som föddes i Sverige 1928, ser den här gruppen som en kohort som vandrar framåt i livet och gläds åt många förbättringar som skett i samhället, men som också drabbas av olyckor och sjukdomar. Nu efter mer än 80 år återstår endast en liten grånande skara av den ursprungliga kohorten.Den egna vandringen beskrivs från barndomshemmet i Köping och skolgången i samma stad fram till realexamen och därefter gymnasiestudier i Västerås. Efter den obligatoriska militärtjänstgöringen kom läkarstudier i Uppsala följda av underläkartjänster vid kirurgkliniken Sala och kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala med samtidig forskarutbildning ledande till disputation och docentur. Nästa bit på vägen leder till den gynekologisk- onkologiska kliniken på Radiumhemmet, Karolinska sjukhuset och slutligen en överläkartjänst där. Interfolierat med de olika minnesbilderna från vandringen beskrivs utvecklingen inom sjukvården och samhället i stort, fram till dagens närmast kaotiska situation som råder beträffande samhällets alltmer ansträngda resurser för sjukvård, en situation som till stor del är betingad av den alltmer tillväxande andelen av äldre i befolkningen.