Izet Muratspahics initiativ att i översättning ge ut föreliggande bok kommer alltså lägligt. Det är hundra år sedan forskaren Heimer skrev sin bok. Det är ett synnerligen innehållsrikt material som döljer sig mellan pärmarna och som innehåller många detaljer med intresse inte bara för den historiskt bevandrade. Den beskrivning av Bosnien och Sarajevo som här ges är inte i form av en ytlig resebroschyr utan sedd med en geologs vakna öga. Varje sida erbjuder detaljrika beskrivningar av såväl människor som miljöer och traditioner. Än får vi veta hur man göra rosensylt, än hur kristna och muslimer avgränsade sina tomter med plank, än hur mycket värme den varma källan i Ilidza avger.



Självklart bäddar en sådan detaljrikedom för ett mödosamt arbete med översättningen och det är väl enda förklaringen att detta verk inte redan tidigare kommit ut på språket i de trakter det utspelar sig. Nu har Muratspahic med entusiasm, kunnighet och noggrannhet genomfört utformningen av den bosniska språkdräkten från en besvärlig sekelgammal svenska. Det var tur för Heimer att en litteraturvetare fick tag hand om hans text och det är en lycka för bosnierna som nu kan lägga till rätta ytterligare en bit i sin identitets pussel. (Från recensionen av Adolf Dahl)